Jag lever i en slags sorg just nu...mormors hund Theo ska avlivas...han har cancer som inte går att ta bort...så han kommer försvinna i andras ögon, men hos mig finns han alltid. Jag kommer ihåg när mamma bäddade om mig och sa "vet du Johanna? Mormor och morfar har köpt en jätte söt liten hundvalp! Den är så söt och har jättevackra ögon...jag glömmer aldrig den kvällen...och jag glömmer heller aldrig när jag stod på mormors stol med hennes skinnhanskar och ville inte att han skulle bita mig, jag var ju inte alls van vid hundar så jag liksom visste ju inte hur hårt han skulle bita eller gnaga eftersom han var valp...men det bästa var att han gnagade aldrig på nån som var osäker...han blev min bästa vän......och jag vill bara säga att jag kommer alltid älska dig och jag önskar vi hade haft mer tid tillsammans...och om du träffar min bror där uppe hälsa honom grattis i efterskott, han fyllde nyss sexton. Älskar dej sötnos! För alltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Du måste vara inloggad på den profil du väljer när du ska kommentera, t.ex google-konto.